En alvorlig mann peker nese
I Eirik Senjes to utstillinger på Kunstnerforbundet og Galleri K i Oslo er inderligheten klasket inn i grove lag med gips, leire og ironi.
Kritik
Ingen smerte i det digitalt hinsidige
I Lizzie Fitch og Ryan Trecartins utstilling på Astrup Fearnley-museet er skulpturhagen en parallell til gamerens hedonistiske tumleplass.
Hej fra kunstnerkolonien
Randers Kunstmuseum viser Erik A. Frandsens værker fra en rejse til Haiti. Det er mønstereksemplet på en kunst, der ikke er sine privilegier bevidst.
Knelerens dans
I Joachim Koesters Bringing Something Back på Bergen Kunsthall er filmmediet omdreiningspunktet for en sensuell holisme som syr sammen biologi, historie og nevrovitenskap.
Människornas och djurens ekosfär
Olga Chernyshevas verk på Kohta i Helsingfors förmedlar både ett credo att efterleva och ett kortvarigt möte med minimala händelser.
Motståndets källarskrubb
Felix Gmelins utställning på Stefan Karlsson museum för dålig konst i Göteborg bekräftar en dystopisk läsning av samtiden där den kritiska konsten har förvisats under jord.
Identitetspolitik på alle fire
Performance for Pets er ikke nogen overvældende kunstnerisk oplevelse, ikke for et menneskeligt publikum i hvert fald. Men den illustrerer et potent rum for identitetspolitisk arbejde.
Shhh, stoffet taler
Udstillingen Vibrant Matter på SAK Kunstbygning i Svendborg udgør det hidtil stærkeste bud på, hvordan vi kan forstå væsentlige strømninger i 10’ernes danske kunstscene.
Oversvømte kirkegulv
Per Barclays Oljerom på Kode 4 i Bergen inviterer oss til å reflektere over alle de uskrevne historiene som gjemmer seg under den offisielle kulturens reisverk.
Drömmar utan framtid
Jens Fänges scenografiskt uppbyggda utställning på Bonniers konsthall visar en konstnär som är svag för konstnärliga och tekniska överdrifter.
Truffet av lyset
Dag Alvengs kunstnerskap er en modell for en yngre generasjon fotografer som ikke lenger ser valget mellom streit og konseptuelt fotografi som relevant.
Ute av kurs i et hav av bilder
Med Troløse bilder forsøker Nasjonalmuseet seg på en samtidsdiagnose, men forviller seg i stedet inn i kunsthistorien.
