Totalitær sindelagsmassage
Norske Steinar Haga Kristensens solo på Kunsthal Aarhus har det rimelig totalitært. Men hvis det er det totalitære som ironi, på hvilken måde skal den ironi så forstås?
Norske Steinar Haga Kristensens solo på Kunsthal Aarhus har det rimelig totalitært. Men hvis det er det totalitære som ironi, på hvilken måde skal den ironi så forstås?
I Henrik Håkanssons A Tree Reflected vid Stockholms Universitet framträder trädet som historiens subjekt.
Stina Stigells verk för Tingsrätten i Nacka gestaltar sviktande framtidstro och ideologisk förvirring, en stad som på ett sätt redan är vattenfylld, kall, hal och flytande.
Hur kan döva ta plats i den hörande världen? Superflex verk för Tunaskolan i Lund skildrar sammanslagningen med en specialskola för barn med hörselnedsättning.
I sin nya bok skisserar konsthistorikern T. J. Clark en vision för en ny politisk vänster genom måleriets förmåga att, konkret och detaljerat, framställa en annan värld.
Per Inge Bjørlos selvportretter er ikke selvportretter, men en måte å skjøte tarmen til kunstens kommersielle kretsløp.
I stedet for en refleksjon over maleriets rolle i to urolige epoker er LNMs jubileumsutstilling 1968/2018 blitt en hyggelig sammenkomst på tvers av generasjoner.
På Luleåbiennalen blir det nordliga vintermörkret en okänd variabel som vi bara kan närma oss på ett trevande sätt, genom poesin.
Per Kleivas tilsynelatende banale og symboltunge motsetninger griper kjernen i prosessene som styrer vår globaliserte verden.
Undersøkelser gir grunnlag for atter nye undersøkelser i boken om forprosjektet til Oslos nye biennale for kunst i offentlige rom. Imens nærmer vi oss biennalens åpningsdato.
Tor Børresen kunne gått enda dypere i sin dialog med modernismen, enn å stille den opp på en pidestall og oppfordre publikum til å plaffe løs.
Miniudstilling i Malmø viser en inklusiv og pluralistisk fortolkning af situationismen, mens en kæmpeudstilling i Berlin virker opslugt af ideen om bevægelsens eksklusivitet.
Kommunen vurderer igjen å selge det over hundre år gamle kulturbygget i Muségata 2, som blant annet huser byens kunstforening.
September Sessions visar att när konstscenen får en tydligare identitet så riskerar den också att sluta sig.
Copenhagen Contemporary iscenesætter grønlandsk samtidskunst som var det debatindlæg, snarere end billedkunst.
Marknadens grepp om kulturen hårdnar, samtidigt som motståndet mot kommersialismen försvagas. På söndag är det val i Sverige.