Underkändes när han kritiserade konstnärlig forskning

– En farsartad hämndakt, säger Bogdan Szyber, som avfärdades av en enig betygsnämnd. För första gången har en konstnärlig avhandling underkänts.

Bogdan Szyber (till vänster) och Carina Reich (till höger) har arbetat tillsammans med olika hybridformer inom bild- och scenkonst sedan 1983. Foto: Mats Bäcker.

För första gången har en konstnärlig avhandling underkänts under en disputation. Det hände när scen- och performancekonstnären Bogdan Szybers avhandling vid Stockholms konstnärliga högskola underkändes av en enig betygsnämnd under en Zoom-baserad disputation den 15 maj. Konstnärlig forskning introducerades i Sverige för 20 år sedan, och finns idag på samtliga konsthögskolor inklusive Stockholms Konstnärliga högskola som är en sammanslagning av Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan och Stockholms dramatiska högskola.

Avhandlingen Fauxthentication – Konst, Akademi & Upphovsrätt (eller den akademiska konstnärens platsspecifika omständigheter) beskriver genom ett antal teoretiska kapitel och praktiska projekt (bland annat en utställning på Historiska museet i Stockholm) en tilltagande ekonomisering och akademisering av konstnärlig utbildning. Det hela framställs med en diskursiv retorik och «estetiska och teoretiska piruetter» som enligt Szyber görs i syfte att upprätthålla själva det system som hans avhandling menar sig avslöja, och som han i själva verket ser som ihåligt och falskt. Ändå kom underkännandet som en chock för de inblandade, då betygsnämnden bröt mot praxis att meddela handledaren i god tid före disputationsdatum om de avser att inte godkänna en avhandling.

Bogdan Szyber själv menar att hans avhandling självklart blir kontroversiell eftersom han kritiserar och klär av de institutionella mekanismer som utgör fundamenten för konst och högre utbildning.

– Jag säger ju att kejsarinnan är naken. Jag påstår att konstnärlig forskning producerar sin alldeles egen konstgenre – «Edu-art» eller «Utbildningskonst» – som verkar få liten eller ingen effekt på konstfältet i stort. Jag beskriver indirekt för de tre ledamöterna i betygsnämnden att hela deras karriärer är fejk, och det klarade de inte, säger Szyber, som kanske är mest känd för sitt samarbete med Carina Reich. Duon har arbetat tillsammans med olika hybridformer inom scen- och bildkonst sedan 1983.

När Kunstkritikk ber ledamöterna i betygsnämnden – Michelle Teran, Kai Johnsen och Julian Klein – om en närmare förklaring hänvisar de till en fem sidor lång skriftlig utvärdering där de utgår från Stockholms konstnärliga högskolas lärandemål. Utmärkande för utvärderingen är att Szybers avhandling i generella termer anses underkänd, men att inga konkreta punkter anförs. Nämnden menar att han visat «oförmåga till konstnärlig analys och syntes, och inte heller kunnat undersöka och bedöma nya och komplexa fenomen, frågor eller situationer». Därför har de inte kunnat «hitta tillräckligt med argument som skulle kunna underbygga en positiv bedömning av kandidatens kännedom om konstnärlig forskningsmetodik i allmänhet och inte heller metoderna för det specifika området för performativ forskning i synnerhet».

Hur svarar Szyber då på betygsnämndens kritik?

– Jag betraktar betygsnämndens underkännande som en bestraffning; en farsartad hämndakt. Att bemöta deras svepande åsikter inlindade i ett akademiserat lingo är lika meningsfullt som att bemöta en inkvisitionsdomstol. Min påstådda okunnighet om «generell konstnärlig metodologi» och «specifika metodologier inom performativ forskning» är skräckexempel på hur långt standardiseringen och «kvalitetssäkringen» av oss akademiserade konstnärer har gått. Det existerar bara inte att en betygsnämnd underkänner en avhandling baserat på varsin fråga i slutet av en disputationsakt. Jag är i den bemärkelsen unik, och denna disputations resultat är intressant i sig.

Bild ur Bogdan Szybers avhandling Fauxthentication – Konst, Akademi & Upphovsrätt (eller den akademiska konstnärens platsspecifika omständigheter). Illustration: Niklas Alriksson.

Bodgan Szyber menar att det idag är tabu att diskutera den akademiska hierarkin och de incitament som finns för att ens genomföra en doktorandutbildning i Sverige.

– Det är absurt att du skulle bli en bättre konstnär av att göra PhD eller masters i konst. Det finns i konstnärliga utbildningsinstitutionerna en ackrediteringssjuka som helt självklart påverkat tjänster och positioner på högskolor och andra institutioner. Jag vill naturligtvis att man ska kunna formulera sig i bild, musik, dans och textbaserad teori. Men det finns idag ett större konstnärligt prekariat än någonsin. Se bara Konstnärsnämndens utredning Konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor från 2014. Vilken konstnär säger nej till en doktorandlön på 30 000 i månaden och 400 000 kr att göra ett projekt för? Ekonomiska incitament är moroten till forskningsvurmen, menar Szyber.

Betygsnämndens beslut att inte godkänna disputationen kan inte överklagas enligt svensk praxis, däremot kan avhandlingen läggas fram vid ett annat tillfälle med ny kommitté. Enligt Bogdan Szyber är inte detta aktuellt just nu, men han är öppen för att det kan ske i framtiden. Han beskriver det som att han åkt en «emotionell berg-och-dalbana» sedan disputationen.

– Det absurda med situationen är att hela Stockholms konstnärliga högskola i förlängningen underkänts eftersom alla på skolan stod bakom framläggningen av avhandlingen, inklusive vicerektor för forskning Cecilia Roos, ämnesområdesansvarig för forskarutbildningen Ellen Røed, slutseminariets opponent Karin Hansson samt huvudhandledare André Lepecki, berättar Szyber.

Skolan skriver på sin hemsida att de tittar på ärendet för att se hur processen kan gå vidare. I ett mail skriver Cecilia Roos att de inväntar besked från Bogdan Szyber och hans handledare om hur de vill gå vidare. – Vi har möte nästa torsdag och jag hoppas då få information om det så att det kan läggas ut på SKH:s web. Vi hoppas verkligen att projektet läggs fram igen då vi anser att det är ett mycket bra avhandlingsprojekt, skriver Roos till Kunstkritikk.

Reich + Szyber, Beautiful Sadness, Uggleviksreservoaren, Lilljansskogen, 1989. Foto: Anders Thessing.

Comments (20)