Akademiseringen är ett hot mot konstens frihet

Det Bogdan Szyber i sin avhandling kallar «Edu-art» är inte fri konst. Det är ofri konst som bedrivs på den akademiska forskningens villkor.

Bild ur Bogdan Szybers avhandling Fauxthentication – Konst, Akademi & Upphovsrätt. Illustration: Niklas Alriksson

I diskussionen om så kallad «konstnärlig forskning» görs inte de mest elementära distinktioner. Man skiljer  t ex inte mellan forskning om konst och konst som forskning. Forskning om konst har bedrivits inom de flesta estetiska discipliner i mer än ett sekel. Poängen med att inte skilja mellan forskning om konst och konst som forskning är att legitimera det senare med hjälp av det förra. Att helt enkelt listigt blanda bort korten genom att ospecificerat tala om «konstnärlig forskning». Konst som forskning är, som journalisten och professorn i konstvetenskap, Carl Henrik Svenstedt påpekat, en skvader. För fri konst är oförenligt med att underkasta sig ett akademiskt regelsystem. Fri konst kan vara teoretisk, intellektuell eller regelstyrd, men om den är fri, så är den teoretisk, intellektuell eller regelstyrd på egna villkor. Det Bogdan Szyber i sin avhandling kallar «Edu-art» är inte fri konst. Det är ofri konst som bedrivs på den akademiska forskningens villkor. I sin kritik av Szybers avhandling visar betygsnämnden tydligt hur ofri Edu-art förutsätts vara. Szyber anklagas för att inte vara tillräckligt «analytisk». Han slås i huvudet med ett akademiskt krav som är oförenligt med fri konst. Ty fri konst behöver inte vara analytisk. Den kan vara syntetisk eller vad som helst annat, så länge som den upprättar sina egna regler och villkor.

I en artikel i Expressen (14/7) hoppas Magnus Bärtås, vice-rektor och forskningsansvarig på Konstfack, att den konstnärliga forskningen ska komma att utformas av utövarna själva. Det är en sympatisk, men tyvärr from förhoppning. Vad vi ser hända är raka motsatsen. Den så kallade «konstnärliga forskningen» genomgår en formalisering, disciplinering och akademisering som gör den till en mimetisk och osjälvständig replik av den akademiska forskningen. Konst som forskning förblir en utopi så länge som konsten inte får upprätta sina egna forskningsregler och förbli fri. Bärtås påpekar också i sin artikel att de som underkänt Szyber är «utövande konstnärer». Vad han underlåter att säga är att dessa konstnärer är Edu-konstnärer som inte bara svalt och accepterat formaliseringen och akademiseringen av konsten, utan rentav använder detta som ett vapen mot en konstnär som vägrar finna sig i den akademiska mimiken.

I en annan artikel i Expressen (16/7) gör konstnären Marianne Lindberg De Geer postmodernismen ansvarig för akademiseringen av konsten. Inget kan vara felaktigare. Den postmoderna konsten gjorde uppror mot modernismens dogmatiska regler och föreskrifter. Den försvarade den fria konstens rätt att vara figurativ, teoretisk, berättande, textbaserad eller vad ni vill. Den konstnärliga pluralism som vi ser idag är ett arv från postmodernismen. En konstnär som ägnar sig åt fri konst idag åtnjuter större frihet när det gäller teknik, uttryck och metoder än kanske någonsin tidigare. Den akademiserade, ofria Edu-konsten är ett hot mot denna frihet.

Lars O Ericsson är konstnär och docent i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet. Han var konstkritiker på Dagens Nyheter 1987–2004, och är sedan 2009 medarbetare vid Svenska Dagbladets kultursida.

Comments (4)