Forskjellene som forsvant
Flere av arbeidene under årets MA-utstilling ved Kunstakademiet i Tromsø kunne vært vist ved større internasjonale kunstmønstringer i 2015, men det er også noe av utstillingens svakhet.
Kritik
Spöken kräver rättvisa
Jane Jin Kaisens utställning på IAC i Malmö antyder det omöjliga i att representera Koreas traumatiska förflutna, men argumenterar för det nödvändiga i att arkivera dess effekter.
Opptegnelser fra et kjellerdyp
I den retrospektive utstillingen Kompendium på Kunstnernes Hus justerer Lars Laumann samfunnets synlighetsbalanse i randeksistensenes favør.
Datablik
At visualisere data er idiosynkratisk, fremgår det af Thorbjørn Laustens solo på Overgaden. Lidt selvmodsigende i forhold til den ensidige «objektivitet» han tilstræber i sit udtryk.
Skärpning av sinnena
På Signal i Malmö visas ljudkonstnären Pauline Oliveros och målaren Ilias Papailiakis. Utställningen understryker förlusten av tid, och är en övning i att se och lyssna.
Krystallin aktivisme
Gustav Metzgers arbeider på Kunsthall Oslo og Kunstnernes Hus stiller vesentlige spørsmål om materiell aktivisme og menneskelig/ikke-menneskelig agens.
Bilder av en värld som faller samman
På Gävle Konstcentrum gestaltar Chto Delat ett tillstånd av politisk apati, men verken hade behövt en mer spekulativ form för att nå de splittrade subjekt som de förutsätter.
Kapitalismens kulturlandskap
Sammenstillingen av Gras og Kapitalistischer Realismus på Trondheim kunstmuseum fremhever en uventet ambivalens i arbeidene til den radikale norske kunstnergruppa.
Emoji-maleren
I Jaya Howeys utstilling Stay in Bed på Standard (Oslo) er også det pastose strøket en standardisert figur.
Trosföreställningar
Med Rainbow in the Dark tar sig Malmö konstmuseum an den postsekulära samtiden. Resultatet är en mångbottnad, teatral men bitvis övertydlig utställning.
Selvskading foran scanneren
Vibeke Tandbergs utstilling Infinite Signature på OSL Contemporary bekrefter kunstnerens formidable vilje til å ødelegge seg selv, men vil hun egentlig gi slipp?
Sveve over byen
I utstillingen Wide Open på Galleri Haaken graviterer Espen Dietrichson mot autonom formalisme. Han er bedre når han lar verkene integreres i den omgivende arkitekturen.
