Modernismens gudmor
En retrospektiv udstilling i Marseille vrister algeriske Baya fri af den europæiske tradition og læser hendes værk eksplicit postkolonialt og feministisk.
Kritik
Før pesten tar oss
Simon Daniel Tegnander Wenzels utstilling på BO i Oslo er en okkult infodump fra middelalderen i rett tid.
Asätarna
Den finska duon nabbteeris utställning på Färgfabriken är mörk, ömtålig, komplex, motbjudande och rolig.
Neutralt blik?
Familieportrætter eller en del af en større fortælling? Svensk-etiopiske J.G. Arvidssons vibrerende malerier hæmmes af Galleri Nicolai Wallners vage formidling.
Romantisk postminimalist
Per Barclays retrospektiv på Henie Onstad er best når kunsten er fininnstilt på skjøre balanser – mellom kreativ gnist og tradisjon, tilbakeholdenhet og ekspressivitet.
Gråtende cumface
På Borgenheim Rosenhoff er Bjarne Melgaard mer gjerrig på seg selv enn han pleier, men også mer sentimental.
Ett bottenlöst landskap
Sara-Vide Ericsson och Tilda Lovell möts på en mörk plats där de vanliga trygga gränserna inte gäller. Men Bonniers konsthalls iscensättning går ut över verken.
Arktisk rift
Jessie Kleemann er pludselig overalt, intens, sart og kødelig. To parallelle udstillinger viser, at kropslighed både er hendes største styrke og svageste led.
Ballerina med koben
Miriam Kongstad rækker en punket fuckfinger mod snærende kønsnormer og performer feminin sårbarhed i sin første udstilling på Gas9Gallery.
Et byks ut av monteren
Signe Johannessen lengter etter hybride anatomier og en mer primal væren på Oslo Kunstforening.
Så gör konstnärer
På Malmö Konsthall får besökarna en direktlänk in i Roman Signers hjärna – och ett svårt fall av fomo.
Pissoaret er åpent
Børre Sæthre gjør cruisingsteder til åsted for allmenn voyeuristisk fornøyelse.
